Falcon

1998-05-14

E: Eloge 1903
U: Pärla

Ägare, Ja det är ju jag :)

Jaa. den här historien kan också göras låååång.
Började med ett samtal från min pappas kollega Annelie som sitter nere på kontoret på verkstaden. Hon ringde och berättade att hennes kompis hade en norsvensk som hon skulle ta bort för att hon inte hade tid för honom. och hon ville inte sälja honom utan att veta vart han hamnade. Då skrek väll Annelie, nej nej nej! till Sabina och berättade att hon kände en tjej som kanske skulle vilja ha honom som skötte om sina djur (Det skulle väll vara jag då ;)). Och då sa denna Sabina att ; jaa vill hon ha hästen så får hon honom, och annars tar jag bort honom.
och då ringde alltså Annelie till mig, jag tänkte mest först att VAD ska jag med en nordsvensk till, jag som skulle köpa ett halvblodsföl, alt unghäst nästa häst jag skaffade. Men det var en liten nyfikenhet som växte inom mig att , tjaa. varför inte, det skadar ju inte att åka och titta på den här hästen, det låg ju ändå på vägen som jag körde på jobbet.

Sagt och gjort, ett par dagar senare när jag hade körningen förbi där (Laxarby) så svängde jag upp till gården och såg 2 raggiga hästar som antagligen inte blivit borstade på ett bra tag (men såg ut att trivas bra med livet ändå). Nordsvensken var väll inte riktigt så stor som hon hade sagt och hade inte jättemycke man och pannlugg, men mycket som dom ska ha förstås :)) Men han såg så livfull ut och såg ut att titta på mig och säga "ta med mig hem, jag vill leva". och att ens Annelie sa att hästen skulle tas bort annars var det ju liksom redan kört då.. så säger man inte till en djurmänniska ;) Jag bestämde mig då iallafall, att denna hästen ska få en ärlig chans iallafall, det var lagom till sommarbetet nästan så att jag kunde prova på honom och annars om det verkligen inte funkade antingen sälja honom med sabinas tillåtelse eller ta bort honom (ah tjena, men så tänkte jag iallafall).

Vi bestämde oss för att hämta honom i slutet av månaden,men sen ville Sabina att vi skulle hämta honom lite tidigare för det hade blivit lite tjafs med gårdsägaren (hennes ex styvpappa) så det slutade med att vi skulle hämta honom 17e april, efter att jag hade tävlat i Sunne.

Det där med att hämta honom visade sig inte vara det enklaste. Hästen hade åkt hästtransport en gång i sitt liv, 5 månader gammal till laxarby, han va nu 12.. men jag hade ställt in mig på att antingen går han på med en gång, eller så tar det tid.. och tid tog det. gårdsägaren var en lite rolig man för allt skulle vi göra som han sa, även fast jag tänkte att det går inte. Tex skulle vi backa ner i hagen och lasta honom där, ni vet hur hagar ser ut i april. ha ha.. det gick ju naturligtvis inte, för jag kunde ju inte gå rakt mot hästtransporten och med "pondus". så efter 1½ timme och massa bråk, hästen var uppe på lämmen en gång ,meninte längre "gav jag upp" och tänkte att ne. vi väntar tills imon, och då jävlar ska han på. 

Nästa dag hade jag pratat med min "hästcoach" som jag kallar henne, Irmeli om hur jag skulle göra och när jag skulle göra saker. (Hon hjälper folk med hästproblem, eller som det faktiskt är . hästar med folkproblem. ellerja hjälper och hjälper. Det är det hon jobbar med.) . sen va jag hos min kompis Birgitta och hämtade en repgrimma i stl xtra full+ lånat rep av A-M i stallet. idag hade jag klargjort för mig själv att idag gör vi på mitt sätt. och skiter i vad den gubben säger. för igår gjorde vi på hans sätt, och det funkade inte, så idag gör vi på mitt sätt.

jag åkte i förväg till laxarby och började arbetet ifrån backen med att han skulle flytta, backa och komma till mig när jag bad honom. det var prio ett sa Irmeli. Sen kom pappa efter drygt en timme. och vi började våran lastning episod 2. hästen visade klart och tydligt att han inte ville idag heller, men idag hade jag repgrimman och lite mer i bagaget (alltså saker som jag skulle göra). Det började gå bättre och en gång följde han med in! men hoppade då upp på bommen och fick panik sen när han tog sig när och kastade sig bakåt. (kastade sig gjorde han ett par gånger så att säga). sen efter 2-3 timmar så började jag ge upp och tänkte att jag arbetar honom från backen lite iallafall så att han inte tror han slipper undan. Så pappa och Stefan gick med gubben och kollade på motorcyklar och andra motordrivna fordon naturligtvis. I detta skedet kunde hästen komma fram till lämmen när jag satt på den och nosa på den. så han hade ju helt klart gått framåt! Sen kom pappa och dom tillbaka och han frågade om vi inte skulle försöka en gång till. och jag sa , jaa varför inte. och dom gjorde iordning linorna och gick bakom, och helt plötsligt var hästen på! haha. jag darrade som ett jävla asplöv och visste inte vart jag skulle ta vägen. var helt paralyserad. men sen sa jag till pappa att dra upp lämmen försiktigt , naturligtvis hade det ju blivit en massa grus på lämmen som ramlade ner när dom drog upp den. men det gick bra. trodde verkligen han skulle få panik av det och kasta sig ut igen. men han stod som paralyserad han också. han fick godis och jag band fast honom ordentligt och åkte med i transporten tills pappa hade kört ut till grusvägen. gick jättebra!

Så pappa åkte iväg med honom och jag o stefan tog v70n också åkte vi den låånga vägen hem till buxbol i 40km/h ca 3-4 mil. 2 gånger började han bråka litegrann i transporten så vi fick stanna, men lugnade sig så fort vi stannade och sen fick han lite godis. jag har aldrig uppskattat min kamera i transporten som då. Den är helt ovärderlig i sånna situationer. Vi kom iallafall till slut fram till dit vi skulle, vi lastade ur honom innan grusvägen så gick jag med honom sista biten. han gick ur så lugn och snäll så det var inga problem! så när vi var framme till stallet vågade han inte riktigt gå in ;) stackarn hade bott på 1 ställe i nästan hela sitt liv. sen gick han iallafall in och fick komma in i sin nyströdda box med mat :) maten var nog det bästa med allt för honom ;)

Han var ju väldigt ohanterad när jag fick honom, och gubben var även om han aldrig skulle erkänt det rädd för Falcon, och det blev ju lite bekymmer då. Han sprang över mig så jag flög och fick hjärnskakning + svarta blåmärken över hela kroppen. Det försökte han med ett par gånger till. men sen fattade han, (jag klådde ju inte upp honom, utan visade att det inte var något jag tillät.) Sen ville han gääärna vara tättinpå alla sina kompisar så ibland när jag tränade lite uppmärksamhet så tappade han den ibland vilket resulterade i en travande nordsvensk med en springandes matte bakom sig som vägrade släppa grimskaftet. ; ) heh. Pappa skrattade lika mycket varje gång han såg det. Rymma var även något han kom på hur man gjorde, men bara till stallet :P det kan han fortfarande kan jag säga.

annars har vi tränat dressyr och löshoppat + hoppat tillsammans.

Det är en häst som jag lärt mig att vara tålmodigare med och ta en del med en nypa salt, att inte hetsa upp sig så mycket. för den hästen kräver att man är tålmodig. Han ska vara glad att inte han är mat nu.. :P det lät hemskt, men det har inte varit någon lek!

Jag älskar honom verkligen. blir glad när jag ser honom och ångrar inte att jag tog över honom även om det varit tufft. Han är så himla genomsnäll bakom allt bus och har verkligen gjort enorma framsteg!

Nu går han tex på en transport med en gång. vilket jag skrivit i ett annat inlägg.

Nu har jag egentligen kanske inte gjort en "presentation" av mina hästar utan skrivit mer om hur jag fick dom. Kan vara roligt att veta historien bakom och hur ens vägar korsas.
Är det något ni vill veta om mina pojkar så är det bara att höra av sig!

(nu blev det på två dagar, men som ni förstår så tog det en stund att skriva texterna)
Det ligger mycket känslor bakom dom.


Kan man göra annat än att bara älska ögonblicket när han lägger huvudet i knät på mig och vilar på det?
Även om han antagligen tycker att jag är riktigt krävande så tror jag att vi älskar varandra bägge två.
faktiskt.


Vem faller inte för den här "Lucas hästen?"

Over and Out.